Herr Duktig i hushållet målar huset. Fru Fuktig tittar på och toksvettas. Herr Duktig skrapar, borstar och målar på. Fru Fuktig måste klä av sej naken och uteduscha. Herr Duktig har målat klart. Fru Fuktig är toksvettig igen och tittar lystet på uteduschen. Misstänker att det blir ganska mycket duschande idag.

Medan ni var på stranden och badade och käkade glass roade jag mej med att hänga fram alla varma jackor, mössor, vantar och halskragar som jag kunde hitta på jobbet.

Det gäller att fånga dagen!

Foten är fit for fight, nu återstår bara en lätt benhinneinflammation så imorgon skuttar vi ut till torpet. Har hört att det finns massa bär som behöver plockas där…

Ha det finfint!

Ja det låter ju inte riktigt klokt, men efter två dagars knegande är min fot helt uppsvälld, öm och överansträngd. Det måste väl ändå betyda att jag behöver vila med lite mer semester??…  Eller betyder det att jag är är så ovan att jag behöver träna mer på att jobba?

Jag hoppas hoppas hoppas på det första alternativet.

…när man har allt härligt semestermys framför sej. Sovmorgon varje dag, ligga i hängmattan och läsa alla de där böckerna man längtat efter, baka massa gott bröd, trä solvarma smultron på strå, sitta i trädgården och dricka rosévin och babbla till mitt i natten, grilla massa god mat och bara njuta av att vara ledig.

Idag bakades det tigerkaka i torpet. Ljuvligt gott. Och det sörplades kaffe och småpratades i trädgården tillsammans med Matti och hans familj som hade vägarna förbi. En härlig lördagseftermiddag med andra ord.

Igår berättade jag om våra  nya utemöbler men fick ni se nån bild? Nä just det, för det missade jag, men tack trogna bloggläsare för att ni påminde mej. 

Si sådär ja! Då var det åtgärdat!

Å nu är det bara fyra dagar kvar till S.E.M.E.S.T.E.R. Man skulle kunna säga att jag längtar. Och då överdriver man inte.

Thaimaten är uppäten, Sivan är rastad och nöjd, Sex and the city på tv:n, jag är ren och insmord med kroppslotion med liiiiite brun-utan-sol-effekt, kort sagt livet leker och jag har det toppen. Det är bara tiden som inte riktigt räcker till att uppdatera bloggen med en massa spännande upplevelser just nu. Det går faktiskt dagar utan att jag ens kopplar upp mej… trodde faktiskt inte att jag kunde leva utan underbara internet men det går förvånansvärt bra.

Men snart är jag nog tillbaka precis som vanligt igen. Ha det finfint så länge!

…det är det som susen gör! Idag ska min pyttelilla men tuffa moster Inger springa Stockholm Marathon. Det tycker jag är hur coolt som helst!

Jag och Hilde ska naturligtvis ut och trängas och se om vi kan få en glimt av henne när hon svischar förbi. 

Veckan som gått har varit lite smått hysterisk med aktiviteter varenda kväll. Det har varit Konserter med både Stefan Sundström och Eldkvarn, middag med mina rara mostrar och fullt ös på jobbet. Känns som att sommaren är kort så det gäller att ta vara på de fina kvällarna och vara ute så mycket man bara kan. Men det där med att vara uppe till mitt i natten varenda kväll när man jobbar gör att man känner sej lite sliten. Så var det aldrig förut, har det med åldern att göra kanske?

Eldkvarn har ju också några år på nacken…

Trevlig helg!

Utvilade och lite fräscht solrosiga är vi hemma i Kransen igen efter en jätteskön långhelg på landet. Sivan pustar ut efter all musjakt och jag målar naglarna knallrosa. Snart är vi redo att möta en ny vecka.

Ha det finfint!

Jag och Jonas har dagsfärska  finfina vårfrisyrer. Men de kommer att vara finfinast imorgon när vi har fått styla fripporna själv. Och vi går inte till samma frisör fast vi klipper oss på samma dag.

Vi käkade en god och närande sallad med dinkel, bladpersilja, grillad sparris, halloumi, tomater, paprika och lök. Sen fick man toppa med brödkrutonger, parmaskinka och salami. Mums!

Det damp ner ett par hemstickade strumpor i brevinkastet. Ända från Gällivare. Där lyser flitens lampa minsann.

Och imorgon är det en alldeles vanlig onsdag. Då drar vi till landet och väntar på den berömda ryssvärmen. Ha det finfint!

…”Har du en pistol?”, “Var står fästmannen?”, “Blusen hänger på hägern därborta”, “Är alla hästar fulla?”…

Ja ingenting låter ju riktigt klokt och det är det väl inte heller om någon utomstående lyssnar men det är saker jag säger på jobbet. Varje dag. Flera gånger ibland. Men allt handlar bara om att hänga kläder. Jag lovar.

Nu är jag hemma i kära gamla Kransen igen. Hade jag stannat lite längre i Växjö kan jag svära på att jag skulle börja prata småländska för det är förbaske mej den finaste dialekten av alla. Sa miss Lappland. Hujedamej!

 (Förlåt kära släktingar därhemma, men vi är faktiskt inte ens i samma liga.)