På den tiden när det fanns både 5-kronorssedlar och 25-öringar och när det fortfarande fanns kiosker i varenda kvarter, på den tiden gott folk var jag barn. Och man knallade iväg till kiosken, stack in halva överkroppen genom luckan och lämnade fram en näve svettiga pengar, sen var det bara att börja välja… en sån… en sån… vad kostar den?… en sån… två såna… hur mycket har jag kvar?…

En av favoriterna, som man alltid tog 2 av och som man sparade längst var Lonka. Mjuk, härlig och jättegod. Jag har inte sett röken av den på många år och trodde den försvunnit för gott. Därför blev lyckan fullständig när jag hittade en finfin burk proppfull med Lonka på Schmäck i Umeå. Hurra!