Satte mej bekvämt i soffan med virknål och mina trikånystan, ”Music and lyrics” på tv:n och en god kopp te… och innan jag hann blinka så var min virkade korg klar! Fort var det gjort! Men det var himla skoj så jag kommer säkert att göra fler. Det finns ju rätt många tröjor kvar i garderoben…

Det är förkylt här i Kransen så vi bestämde oss för att köra hämtmat i helgen. Igår blev det favoritpizzerian Midsommar som serverade sin bästa pizza med det filosofiska namnet ”Från jord till bord”. Och idag fick vi söta små cupcakes med den underbaraste hallonchokladtoppingen man kan tänka sej från vårt favorit-Skafferi till lunch. Till middagen lämnade vi Kransen för ett ögonblick och begav oss till Kolgrillen i Hägerstensåsen för att njuta lite gott grekiskt krubb. Fortsätter det så här bra så undrar jag om vi inte skulle ta hämtmat hela nästa vecka också, jag menar det finns ju så himla mycket gott att välja på alldeles runt knuten. Och man slipper diska. Tjoflöjt!

Joråsåatte… Här sitter jag och strimlar mina trikåkläder som jag kasserat. De ska återanvändas  i nya finfina projekt. Jag gillar hela återvinningsgrejen faktiskt, det känns bra i hela kroppen att inte bara traska ner till conteinern och dumpa alltihopa. Nu ska jag bara skaffa mej en väldigt grov virknål. 

Och för dem som vill följa färden för mitt kamerabatteri så kan jag berätta att det nu har lämnat hongkong. Spänningen!

Bästa medicinen för en stressad själ måste vara en helg i Nystugan. Det är så tyst och lugnt så emellanåt undrar man nästan om man blivit döv… Men mitt i allt hördes det både hundskall och gevärsknall! Jakten pågår fortfarande som bäst, så det är bäst att hålla sej hemma på gården.

Jonas har krattat löv i dagarna två. Det är inte klokt vad mycket löv som trillar ner från körsbärsträden! Och de där härliga lövhögarna hade man ju  lust att hoppa i förstås, men det vågar man ju inte för då kan man ju dra på sej barnförlamning och det vore ju en tokig åkomma på en vuxen människa. Det här med barnförlamning och lövhögar ligger det nog ingen sanning i men det var ett effektivt uttryck som min mormor använde när jag var barn, förmodligen för att slippa dubbelarbetet med att räfsa ihop löven igen efter att vi lekt i högarna.

Söta Sivan älskar också att vara på landet. Hon har dock lite svårt att bestämma sej för om hon vill vara inne eller ute så mest står hon och krafsar bakom fönstren. Svängdörrar kanske?…

Bästa fikat när det är ruggigt ute är varm choklad med marshmallows. Mums!

Dags för en ny härlig vecka. Förhoppningsvis får jag mitt nya batteri till kameran, jag är inte så förtjust i mina mobilbilder.  Jag kan nog också tänka mej att sätta belysning på balkongen, börjar få lite julfeeling…

Ha en finfin vecka!